En joggande ridtur

| åsikter
Idag/Ikväll/Inatt fann jag äntligen lite tid över att spela igenom första dagen av Mandy-uppdraget. Det första jag tänkte var; "Jag borde göra de här uppdragen från marken! Prova lite nya perspektiv och lämna Loke vid Loretta!". Ett dumt beslut då jag i nästa uppdrag skulle ta en ridtur med Mandy...haha, måste vara min sämsta timing i min SSO-historia! Men jag fick glatt springa bredvid och intensivt försöka hålla samma takt som hästkraken, hujedamig! Just den här serien av missioner har jag både lite ris och ros att välla över, även lite som går över i mitt allmäna tycke om SSOs uppdragslägg. Så pass att jag valt att göra en punktlista.
 
 
RIS
1. Eftersom jag inte är ett fan utav de "nya" personligheterna Loretta och Tan har så var jag redan lite anti Bobcats-uppdrag. Helt ärligt har jag inte byggt fraktioner med dem sedan senaste uppdragsserien slutade med dem. Tycker inte alls om deras attityd och beteende nu, usch.
 
2. Jag är lite less över att nästan ingen NPC-karaktär bär hjälm när dem rider. Inte Justin, inte Loretta och inte Mandy. Nu bär ju heller inte min karaktär hjälm, någonsin, jag är besatt av kepsarna. Men i ett spel som riktar sig till hästintresserade småflickor tycker jag det är väldigt viktigt att förtydliga säkerheter och framgå som ett "lärorikt" spel. Sen att man som spelare kan välja att vara utan kvittar för min del.
 
 
ROS
1. ÅH! Jag har så länge låtit mig störas på att NPC-karaktärer automatiskt transporteras eller kutar iväg i räserfart innan dem tynar bort. Om vi ändå ska mötas någonstans kan man väl rida eller gå ihop? Känns väldigt ologiskt och konstigt, som om NPC:n vill ta distans, haha! Men i det här uppdraget får vi se Mandy gå från sin originalposition in till spiltan, en liiiiten detalj som gjorde så mycket för mig. Jag känner mycket mer inlevelse om NPC-karaktärerna kan förflytta sig även om det inte är en cutscene.
 
2. Ända sedan uppdragen med Loke och Isolde (Tror i alla fall att det var dessa uppdrag som var de tidigaste) har jag pladask fallit för interaktionerna vår karaktär har med andra, när de ställer frågor och man får svarsalternativ. Det tar liksom bort det faktum att våra karaktärer är stumma marionettdockor och faktiskt kan prata med andra. Det är ju rätt roligt att man faktiskt måste tänka efter vad som sägs i konversationerna för att komma vidare. Blir himla lätt att jag skippar mig igenom dialogerna då det mestadels bara är onödigt drabbel.
 
 
Och återigen ett stort glädjeskutt för den förbättrade grafiken! Jag är numera dökär i Lokes pannluggs-rötter, även om det kanske inte ens gick igenom en förbättring, haha. Det kanske bara är inbillning ;)
 
 
 
 
 






 NAMN


 MAIL


 BLOGGADRESS




SPARA?