En väldans tystnad

| IRL
En tiominuters "doodle" i photoshop på Conny.
 
 
 
Här har ni anledningen till den plötslga tystnaden på bloggen. Förra fredagen hämtade jag nämligen hem den fyra veckor gamla tamråttan Cornelius. Men i mun heter han oftast bara Conny. Nu är han hela fem veckor och tre dagar och jag känner mig som en nybliven mamma som räknar varje dag, haha! Han har blivit otroligt bekant med mig och lägenheten under den korta tiden som gått, och som ni förstår har en väldans massa uppmärksamhet landat på honom, vilket har tagit bort en del från både bloggen och SSO. Men nu har min hyperaktiva iver lagt sig och jag kan lägga lite tid på både spel och blogg, men hur underbart söt är han inte?
 
Mellan vänner och släkt är det rätt jämt uppdelat på om de uppskattar råttinförskaffningen eller inte, jag vet att just tamråttor är ett svårt djur att älska då många ser dem som ohyra. Men jag har alltid älskat råttor då de är så kloka och snabblärda, och egentligen är smidiga små hundar. Och jag måste egentligen ha något att ta hand om för att orka ta hand om mig själv, en rätt klumpig egenskap jag har ;)
 
Tycker ni råttor är ohyra eller (som jag) smarta små individer som utgör en utmärkt kamrat?

Lite frånvarande

| IRL
 
Bloggen har stått lite tom och det är inte utan anledning. Jag har nämligen varit och pussat, gosat, ridit och upplevt hur det är att vara med den här fjordingen igen. Jag var medryttare på henne när både hon och jag var sexton år gamla, och det är den enda hästen som jag älskat av hela mitt hjärta. Håll på att börja gråta när jag såg henne efter fyra år ifrån varandra, bara kastade mig runt hennes hals och grävde ner min hand i hennes redan tjocka päls.
 
Hon flyttade nämligen från att vara fem minuter gångavstånd till fyrtio minuter motorväg från mig, under en tid när jag heller inte hade körkort. Jag var faktiskt ut och hälsade på en kortis när jag ändå var i krokarna för något år sedan, men jag hann liksom aldrig stanna upp och andas ut och bara njuta. Nu ska jag hjälpa ägaren igen och sätta igång henne, hon har blivit rätt rund och det ska bort. Kondition ska förbättras så det blir mycket ut och trava långt och länge. Hon är absolut ingen häst som jag kommer utvecklas på mer än jag redan gjort, vi kommer aldrig komma ut på banorna och hon är ingen optimal häst för mig. Jag ska bara lätta lite på ägarens hektiga schema och samtidigt få umgås med och hjälpa den absolut bästa fjordingen i hela landet att må så bra som möjligt!
 
Är det inte helt otroligt hur man kan känna så enormt mycket känslor till ett djur?

Och så skedde det

| hästarna
 
 
 
 
 
 
 
Ni kanske har märkt att bloggen plötsligt fått andnöd, och det beror på att jag varit hemma i två dagar nu med feber, halsont och muskelvärk så det tjoar om det. Har levt på Olemin, verkligen ett supertips mot förkylning, då jag vet att det är många som råkat ut för sjuka den senaste månaden. Men nu är jag på bättringsvägen så loggade i alla fall in för att sköta om pållarna. Har varit lat och haft stallhjälp ett bra tag men nu har jag i en hel vecka skött det helt själv. Stolt! Men nog om det och fram till saken.
 
Vi är numera skördebygdebor hela Archyardfamiljen. Känns väldigt konstigt att lämna mitt Valedale men eftersom det är tillfälligt känns det helt ok. Jag sadlade Aquila och red hela vägen från mitt hemstall, och imorgon kommer även resten av hästsällskapet. Snälla Claire tog med all utrustning och foder i transporten och så möttes vi borta i stallet. Medan vi lastade ur sakerna ställde jag Aquila borta i hagen, hon verkade trivas även fast hon var utan sina kompisar. Inatt sover vi kvar här eftersom vi redan tidigt imorgon skriver på kontraktet med Johanna, och jag har bett mitt stallhjälpa att ta hand om mina pojkar medan jag och A är på äventyr.